- Bästavän



All by myself
Säxxy
Världens finaste vän...
EN FÖRLORAD VÄN..
Alla har vi vänner men det finns alltid EN som står än närme än vad alla andra gör. I mitt fall var det Lilja Moilanen. Och när man förlorar den som stog än allra närmst då skapas en skada som aldrig försvinner, den syns inte men den finns där inom sig, och den verker ingenting kan bota verken finns där föralltid. Den tjejen jag pratar om nu hon visste ALLTING om mig, hon har sett alla sidor utav mig, hon känner mig utan & innan till. Henne kunde jag berätta allt för för jag visste att hon aldrig dömde mig, När jag var ledsen vände jag mig till henne ingen annan för jag visste att hon förstog mig så som ingen annan gjorde. vi skapade minnen tillsammans sånt som jag inte skulle kunna göra med någon annan, sånt som bara hon & jag kunde göra men vi kunde bara göra det tillsammans, bara vi två. Det var vi som gjorde allting tillsammans, vi gjorde saker vi inte fick vi gjorde väl en del farliga saker men vi visste att vi skulla klara oss sälänge vi var med varandra. Jag svek henne hon svek mig men mest var det jag, men vi hittade alltid tillbaks. Men nu vet jag inte, vi kanske inte kommer vara vi 2 någonsin igen, det gör ont att tänka tanken, det svider i hjärtat. Ingenting står rätt till för hon var en så viktig person i mitt liv, hon är den enda av mina vänner som är som jag. Vi förstog varandra, vi kunde läsa av varandras läppar. Började jag en mening så kunde hon avsluta den. helt otroligt att man kan finna någon som är så lik än själv. Vi kanske inte hade samma uppväxt vi kanske inte har samma problem, men ändå så lika. Jag kanske inte får henne tillbaks i mitt liv, kommer aldrig att kunna vänja mig vid det, men kanske måste lära mig att acceptera eftersom att det var jag som såg till att det blev som det blev. Tänker avrunda texten nu och säga tack för att vi hann skapa så många minnen, tack för allt vi gjort, tack för allla miljontals gånger du ställde upp på mig, tack för våran tid, tack för allt. Jag saknar dig bara så du vet

Kärlek.
Skriver av mig...


A beautiful love story
Jag VET att uppdateringen verkligen har sugit men har inte orkat sitta vid datorn för direkt när jag kom hem från Finland blev det att dra till Uppsala med Jenna! Fyfan vilken underbar och hemsk kväll. Det började med att vi fixade dricka, sen drog vi vidare mot Uppsala. Mötte upp sötnosen Robin och hans kompisar, sen var vi med dom & drack lite. Satt i sötnosens knä typ hela kvällen och fick ett antal pussar :$ Gaaah han är underbar!
Sen så när vi skulle dra tillbaka till Stockholm hade upptåget slutat att gå så det blev att dra till Skutskär och sova där hos Jennifers farfar haha! Vaknade upp på morgonen sen drog vi tillbaka till Stockholm och här sitter jag nu och snackar med MIN sötnos!
Blir nog att dra till uppsala imorn eller iövermorgon
Nu ska jag vara social, uppdaterar er senare! Puss"

All I want & all I need...

Jag saknar dig så sjukt mycket, min andra halva...

:'(
Minnen varar förevigt.
- by me.
Hon ligger vaken, vaken när hon egentligen borde sova. Tankarna susar i huvudet på henne och hon tänker "varför just jag, vad gjorde jag honom?". Hon förtränger tankarna genom att sätta på hög musik, hon väljer låtar som ska få henne på andra tankar. Plötsligt spelas en gammal låt upp, en låt som påminner henne om honom. De brukade lyssna på den här låten tillsammans. Hon börjar genast gråta, och ingen kan stoppa hennes tårar, hon gråter sig till sömns. Nästa morgon vaknar hon klockan 08.00, hon snoozar en kvart till. Hon vaknar upp, lägger sig och snoozar. Tillslut sjukanmäler hon sig och vaknar klockan 13.00, går upp och fixar sig, som om allt vore OK. Hennes mamma ringer henne och frågar hur det gick i skolan "bra" svarar hon. Tjejen orkar inte med skolan längre, ända sen han lämnade henne har hon inte orkat med något. Hon träffar sina vänner som om allt vore OK, sätter på det där léendet igen och lever som om hon glömt bort honom, men innerst inne vet alla hur mycket hon lider. Det här pågår i över en månad nu. En natt drömde hon en underbar dröm om honom, där han kom tillbaka till henne, bad om ursäkt och sa att han älskade henne, så som han alltid brukade göra förut. Hon vaknar upp, öppnar ögonen och kollar sin mobil, "inga nya meddelanden".
our lovestory
och börjar skriva alla de gulliga saker du sade till mig. Alla gånger du fick mig att hoppa av lycka
och sedan lägga mig i sängen med ett léende på läpparna och pusta ut. Du fick mig att känna mig speciell, som om
jag vore den enda tjejen i hela världen som kände så, just då. Du drog med mig in i en underbar och otroligt
vacker dröm, där vi var centern i världen. Men så snabbt som jag börjat skriva ner alla våra otroligt
vackra & fina minnen börjar bläcket svartna och vi kommer till de tillfällena då vi bråkade, då jag låg
i min säng, kramade om min kudde och lät tårarna dansa ner för mina kinder. Men efter varje bråk så övertygade
du mig om hur underbar du var, bläcket börjar ljusna och bli vackert igen, jag kände den där varma underbara
känslan i hela kroppen igen. Varje gång jag skulle träffa dig, varje gång jag satt på tåget och visste att jag strax
skulle få känna dina läppar intill mina fick jag fjärilar i magen, jag kunde inte sitta stilla, hela kroppen brändes.
Och när jag väl kom fram, fick känna dina underbara mjuka läppar mot mina, då lade mitt hjärta av för en sekund. Jag kommer fortfarande ihåg
när du sa att du verkligen ville satsa på oss, vilken glädje jag kände.
Jag utvecklade såna otroliga känslor för dig på så kort tid, jag hade aldrig kännt såhär för en kille förut.
Jag tar tag i bläckpennan & tar ett hårdare tag, för att kunna fortsätta skriva ner vår historia, men när jag tänker
tillbaka på stunderna då du höll mig i din famn och sade att jag var underbar, att jag bara var din flyger
bläckpennan ner på golvet på bara en bråkdelssekund. Jag känner mig så otroligt bedragen och lurad. Hur kunde
jag vara så dum? Hur kunde jag tro att jag var den enda tjejen som kunde få dig, att du tillhörde mig...
Jag tar upp bläckpennan igen, fortsätter att skriva ner hur förjävla underbar du är, intalar mig själv
att det var jag som gjorde fel. Att något hände, för det måste ju ha varit så! Något måste ju ha hänt!
Jag fortsätter att skriva ner på det blanka vita pappret, som nu snart är helt full av bokstäver, bokstäver &
meningar som betyder så otroligt mycket för mig, men som bara är tomma ord för dig.
Nu kommer vi till den dagen då du bad mig komma till Uppsala, jag packade min väska med smink och
andra saker jag skulle behöva, satte mig på tåget med min bästavän och hade en otäck känsla i magen
hela vägen till Uppsala. Nu tar börjar jag skriva fortare, för att snabbt få glömma, för att slippa få genomgå
samma smärta som när jag väl var där.
När jag kommer fram till Uppsala kysser du mig, jag kollar på dig, sedan går du till dina vänner och minglar
runt. Jag går och sätter mig på en bänk när dina tjejkompisar kommer fram till mig och frågar om de får prata
med mig. Självklart säger jag "ja" och följer med, de börjar förklara hur mycket du hatar mig, att du
redan har en tjej på G och att allt bara var en lögn. Jag står framför dem som en dåre och vet inte vad
de pratar om. Nu ändrar bläckpennan färg till svart, så mörkt det bara kan bli för det här var det värsta
jag någonsin varit med om..
Jag snackar med dom i ungefär en timme tills allt blir vitt, när jag väl såg igen insåg jag att jag hade blivit
slagen, de var påväg tillbaka för att prata med dig. Jag skyndade mig därifrån, så otroligt sårad, du hade
bara lekt med mina känslor under tiden då vi snackat med varandra. Mina ben viker sig, jag vill gråta
men tvingar mig att vara stark! Dina killkompisar springer efter mig och frågar hur jag mår.
Nu är det blanka vita pappret nästan helt fullt, bara några meningar till rymmer på pappret. Pappret är även
helt blött utav tårar och blod.
Nästa dag ringer jag dig, det enda du säger är att du inte vill ha något med mig att göra.
Nu är det vita pappret fullt, jag har skrivit ner hela vår kärlekshistoria, från början till slut. Jag är så himla svag,
försöker intyga mig själv om att jag förtjänar bättre, men den enda jag tänker på är dig. Jag förstår inte hur du
kunde göra såhär mot mig.
du har fuckat upp min hjärna, nu ska jag fucka upp din.
Jag skiter i hur omogen du är, för jag vet att du bara vill mindfucka mig. Men bara så du vet
så tar jag inte åt mig speciellt mycket. Jag kan säga rakt ut att jag saknar dig, oss.
Och jag skulle nog göra vad som helst för att allt skulle lösa sig, eftersom att du är den enda jag vill ha &
den enda jag skulle kunna tänka mig ha ett förhållande med.
vad gick fel?

OM JAG SKA VARA ÄRLIG
Man kan nog säga att halva min kropp tillhör dig.
Visst skapar man många minnen med alla
När jag tänker tillbaka på allt vi varit med om, fäller jag tårar. Jag brukar se upp mot stjärnorna

WOW
IT HURTS LIKE HELL

♥


JENNIFER FORSMARK
Vi har inte kännt varandra länge alls, men redan från första början när vi träffades klickade vi lixom. Jag hade då ingen aning om hur tighta vi skulle bli eller att vi skulle börja umgås överhuvudtaget. Men så fort jag hade lärt känna dig lite bättre, insåg jag hur underbar du verkligen är. Du är uppriktig och ärlig, och det är så jag vill ha det. Du står för vad du säger och gör och du är en äkta vän, en vän som inte sviker. Du fanns där för mig, även om du inte kände mig bra. Tillslut började vi att umgås mer & mer samt träffas ensamma, och shit, jag ångrar inte en sekund. Jag hade ingen aning om att det fanns personer som dig, du är som en fallen ängel från himelen.
Jag vet att det kanske låter dumt för er andra när någon säger att man "älskar" någon efter bara en månads vänskap, knappt det. Eller att man kallar någon för sin bästa vän, efter så kort tid. Men för mig känns det inte som kort tid, det känns som jag kännt dig i år & dar. Vet inte hur jag ska förklara mig, för även om du inte kännt mig länge alls så känner du mig bättre än många andra människor. Jag skulle nog snarare kalla det för själsfrände. Skrattar du, skrattar jag & gråter du, gråter jag. Börjar jag en mening, så avslutar du den. Vi kan sitta och vara hur cp som helst när vi är med varandra, skratta & göra helt sjuka saker och veta att vi inte dömmer varandra. Vi kan se ut hur vi vill, och veta att den andra inte bryr sig och alltid tycker att man är fin.
Har kännt såhär för få personer, och jag är jävligt glad att jag har dig! Jag kommer aldrig släppa taget om dig och hoppas inte att du släpper taget om mig. Vi är som piff & puff. Bara av att skriva den här texten känner jag saknad, jag saknar dig redan. Det fattades en pusselbit i mitt liv, en pusselbit som skulle få mig att känna lycka & glädje, en pusselbit som skulle få allting att gå samman. Den pusselbiten var du, du var den perfekta och underbara vännen jag letat efter.
På lördag ska jag till Finland och du ska till Gävle, jag har ingen aning om hur jag ska kunna klara mig utan dig, men jag får helt enkelt försöka! Fyfan vad du betyder mycket för mig, jag älskar dig Jennifer.

It's you and me, we are ment to be, ♥